Jag har lyssnat på programmet från Medierna som berörde pressetik. Efter att även ha läst igenom spelreglerna för press, radio och TV så skulle jag vilja uppehålla mig vid dessa två punkter:
Respektera den personliga integriteten7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Egentligen, för det första; vad är det som säger att vi behöver veta att den mördade 26-åringen var homosexuell? Fast det är klart, om man som media vill ta fasta på en story så hör det väl till att beskriva personen på ett vettigt sätt. Om det varit en gift tvåbarnsfar hade man skrivit "gift tvåbarnsfar".
Vad gäller beskrivningarna av gärningsmännen så tycker jag att det här med "uppenbart allmänintresse" är en intressant aspekt. Vad är det som säger att vi medborgare behöver veta att förövarna tillhörde en viss religion? Visst, om det är ett hatbrott så vore det relevant information. Men då tycker jag, precis som Sydsvenskan, att man i det här fallet kan vänta med det tills man vet säkert vilka kugghjul det är som varit i rörelse. Innan man vet någonting om det så skulle jag säga att det "saknar betydelse i sammanhanget", och därför borde man ha avstått från att publicera uppgifter som rör religiös åskådning.
Som alla inblandade i inslaget säger, dock, så tycker jag också att det är jättesvårt att bedöma hur man bör gå tillväga i en sådan här situation, men återhållsamhet hade varit min väg i alla fall.
Rent generellt så tror jag på mediernas enorma kraft när det kommer till att sätta agendor, bilda opinion osv. Därför tycker jag att det är bättre att skriva för lite än för mycket i ett tidigt spekulativt stadium. När alla korten finns på bordet är det däremot väldigt mycket mer välkommet att dra genomarbetade kopplingar och belysa vissa ämnen som definitivt är av allmänintresse. Om det skulle röra sig om ett hatbrott så skulle det i sig vara något för Malmö, och hela Sverige, att försöka ta i tu med.
Vad gäller beskrivningarna av gärningsmännen så tycker jag att det här med "uppenbart allmänintresse" är en intressant aspekt. Vad är det som säger att vi medborgare behöver veta att förövarna tillhörde en viss religion? Visst, om det är ett hatbrott så vore det relevant information. Men då tycker jag, precis som Sydsvenskan, att man i det här fallet kan vänta med det tills man vet säkert vilka kugghjul det är som varit i rörelse. Innan man vet någonting om det så skulle jag säga att det "saknar betydelse i sammanhanget", och därför borde man ha avstått från att publicera uppgifter som rör religiös åskådning.
Som alla inblandade i inslaget säger, dock, så tycker jag också att det är jättesvårt att bedöma hur man bör gå tillväga i en sådan här situation, men återhållsamhet hade varit min väg i alla fall.
Rent generellt så tror jag på mediernas enorma kraft när det kommer till att sätta agendor, bilda opinion osv. Därför tycker jag att det är bättre att skriva för lite än för mycket i ett tidigt spekulativt stadium. När alla korten finns på bordet är det däremot väldigt mycket mer välkommet att dra genomarbetade kopplingar och belysa vissa ämnen som definitivt är av allmänintresse. Om det skulle röra sig om ett hatbrott så skulle det i sig vara något för Malmö, och hela Sverige, att försöka ta i tu med.
Ja, egentligen borde det inte ha någon betydelse vilken sexuell läggning den mördade personen hade, men vi läsare vill ju så gärna försöka förstå. Inte bara förstå vad som hänt, utan kanske framför allt varför. Att bara skriva om att ett mord har skett duger inte för mediekonsumenten, utan vi vill hänga upp det på något. Kunna identifiera oss. Jag håller med dig om att det bästa vore att vänta tills man visste mer, som Sydsvenskan gjorde, men tidningarna är väl så rädda att bli förbisprungna av varandra? Vänta är nog lättare att säga än att göra...
SvaraRaderaJag reagerade också på det faktum att man pratade om honom som homosexuell men jag antar att både det, och det faktum att gärningsmännen var extremt religiösa, är en viktig del i att berätta om vad som hänt på ett sätt så att folk förstår. Sedan om det är rätt eller fel att dra denna slutsatsen utan några som helt bevis är en svårare fråga som jag lämnar till någon annan att svara på :) Ett annat exempel på när en död person "rubricerats" i pressen som homosexuell är de senaste månaderna när de skriver om mördade Jens Janzon. I detta fall tycker jag det är rätt att man beskrivit honom som homosexuell då det var hans pojkvän som påstås ha mördat honom, och därför ger det en bild som är lättare för läsaren att förstå.
SvaraRadera